eemmmaaaas

Nu kommer förmodligen ett litet längre blogginlägg som kommer handla om hur jag känner, mår och hanterar den här situationen med min knäoperation. För det första så var operationen det enda alternativet för mig då jag kände att jag inte skulle kunna leva med att ha ont i knät för varje steg jag tog. Trots att läkaren inte vet om operationen kommer göra knät bra då min menisk är i riktigt dåligt skick. Hon kunde även se ålderförändringar vilket innebär att knät förmdoligen aldrig kommer bli bra men i vilket fall kändes detta alternativ som en förhoppning för mig att möjligtvis längre fram kunna springa igen utan smärtor. Självklart hoppas jag även på att kunna röra en boll som har varit mitt största intresse hela livet och som just nu ligger helt nere pga av skadan i knät.

 

Till hur jag mår och känner mig nu med ett nyopererat knä så är känslorna för mestadels negativa men samtidigt finns positiviteten där då jag hoppas på att knät ska bli bättre. På tal om de negativa tankarna finns det med mig att jag inte kommer kunna träna på det sättet som jag älskar just nu på ett tag. Ingen crosstrainer, ingen löpning ingen cardio alls förutom mina små promenader jag för tillfället rör mig från en plats till en annan. Ni som känner mig vet också att när jag inte får träna har jag väldigt lätt för att tappa fokus på kosten vilket gör att man äter onyttigt som i sin tur leder till att jag ökar i vikt. Detta har även hänt den här gången och då började det redan med några extra kilon när jag och Erika var i Rhodos. Det bli att man glider in i en ond spiral som är rikitg tuff att ta sig ur. Jag känner mig redan mycket större och tycker detta är nått fruktansvärt jobbigt.

 

Jag vet att man inte ska bry sig om vad andra kommer tycka och det gör jag inte till stor del heller. Det handlar om hur jag själv känner mig i min kropp för jag vet att jag inte vill se ut så som jag gör just nu. Trots detta kan jag ändå trycka i mig onyttigheter vilket ni kanske tycker är konstigt när jag vet om att jag inte kan göra slut på lika mycket energi. Sanningen är den att jag som person är väldigt sötsugen av mig och har alltid haft svårt att stå emot frestelser, sötsuget liksom triggar igång en och man måste ha mer. Det är här träningen träder in och gör att mitt sötsug försvinner. Det är framförallt det jag tycker är som jobbigast nu då jag inte kan träna kondition på det sättet. Jag ska verkligen ta mig i kragen den här gången och försöka bättra på kosten och försöka ta mig ur den onda spiralen.

 

Det som är riktigt jobbigt just nu är att det dessutom snart är sommar som innebär bad, solning och festligheter och det är just vid den här tiden man vill känna sig bekväm med sin kropp. Bikini, korta shorts och tajta klänningar brukar en sommar innebära för mig och just nu vill man helst gå med pösiga shorts och stora tröjor för att inte visa några fettvalkar. Däremot har jag ett problem med min viktuppgång som jag inte kan dölja och det är att jag lägger på mig otroligt mycket i ansiktet och man ser direkt att jag blir rund som en boll. Inte lika kul men det enda sättet är ju såklart att man kämpar för att tappa dessa kilon.

 

I och med den här operationen jag gjorde i måndags så fick det bli att mamma kör upp mig idag istället för att jag skulle ta tåget upp igår som jag först hade tänkt. Tror inte jag hade planerat det särskilt noga då jag fortfarande går väldigt långsamt på mitt knä och har ingen aning hur jag skulle klara av tågresan med att släpa på en tung resväska. Med detta missar jag alla veckans föreläsningar som vi har tenta på nästa vecka. Fylls därför även med massor av STRESS och ÅNGEST då jag inte riktigt hänger med vad det är vi gör just nu. Detta är ju även slutspurten nu innan sommaren träder in och självklart vill man ju klara det och sätter press på sig själv. Blir bara väldigt mycket på en och samma gång känner jag och vet inte riktigt hur jag ska få ihop allting. Däremot har jag ett väldigt bra motto som dessutom är lugnande "ALLT LÖSER SIG".

 

Nu ska jag jag faktiskt packa klart väskorna för när mamma kommer hem vid 15:00 så bär det av tillbaka mot Karlstad!! :D Det är verkligen sjukt hur mycket man alltid längtar tillbaka dit upp till alla underbara vänner när man varit hemma på besök. Det är som sin andra studentfamilj som tar hand om mig och som jag alltid känner mih hemma hos. Ni tjejer i Karlstad som läser detta, ni är helt fanatstiska! Nu tänker jag avsluta det här blogginlägget och önskar er en trevlig dag.

 

Puss //Emma